det här med att vara vuxen, eller agera som en vuxen, eller rådfråga andra vuxna.
Det stämmer verkligen inte att vuxna människor beter sig bättre än barn, att vuxna kan umgås och respektera varandra eller att vuxna har koll på vad som gäller. Det stämmer inte alls.
När jag var liten så var vuxna som gudar. Man frågade någon vuxen så fick men ett exakt svar, det rätta svaret! Om något var fel, om jag hade ont, om någon var elak, så skulle jag prata med en vuxen, och allt skulle ordna sig.
Nu ska jag själv vara vuxen, och jag är rätt säker på att jag vaken är någon gud eller en allvetande, genomgod person som kommer läka alla sår. Det är väl inte så svårt att inse det. Problemet är att det finns vuxna som tror att de är gud, att de alltid vet bäst och att det skulle ha skett någon slags magisk förändring när de fyllde 18 och då blev de plötsligt supervuxna, men kraften att förändra hela världen.
Är det något som gör att jag verkligen vill krypa under täcket igen och bara drömma bort livet är det just tanken på dessa människor. Människor som dömer och dömer ut, som pekar med hela handen utan att veta något som helst om människan de talar med eller om.
Ett sånt exempel är de gånger då jag är på en främmande brukshund-kurs eller tävling själv med min hund. Då kommer alltid någon äldre herre fram och ska "förklara" för mig att "detta är en tävling" eller "om jag undrar något så kan jag bara säga till". Som om jag vore 14 år och skulle ut på äventyr utan föräldrarna första gången. Alla andra på klubben får ett handslag eller en nick som hej, men hon den blonda tjejen med den stora lockiga hunden, henne måste vi nog ta hand om, för hon vet nog ingenting om hund eller träning(stackars tjej!?).
Ett annat exempel är då man vill ha hjälp med ett problem i en affär. Precis samma sak! Den där "tycka synd om minen" och så ett slags överdrivet enkelt språk där de tydligt förklarar exakt vad saker är och hur de fungerar.
Det mest irriterande exemplet är ändå universitetet där jag så många gånger blivit illa behandlad av dessa vuxna "lärare" med fina titlar. Ett av skräckexemplen var när någon påstod att jag inte gjort min salstenta första terminen, och jag förnedrande fick ta med mig tentan till institutionen och analysera att min lärare verkligen själv skrivit under och rättat. Ja, det var ju hennes handstil... Har så många såna tillfällen då de dragit alla studenter över en kant och jag blir behandlad som en stökig högstadiestudent. Jag är 25 år nu, jag är nog en av dem på campus som dricker minst, pluggar mest, tar mitt yrke på fullaste allvar och verkligen aldrig skulle sabba hela mitt yrkesliv på grund av alkohol eller fuskande på tentor!
Nu sist blev jag ombedd att som "vuxenstudent" själv ta ansvar och hitta grupp till grupparbetet efter som jag inte ansträngt mig. VAD vet lärarna om det? Jag har försökt att leta grupp sen kursen startade, men jag känner ingen och eftersom de flesta andra i kursen antingen bor utanför Växjö eller är dem på campus som hänger ihop på Sivans varje vecka. Därför så känns chansen rätt så liten att de skulle vilja ha med mig i sin grupp istället för sina vänner. Jag kan inte ens klandra dem för det!
Jag säger bara att vuxna ska skita i att gissa och sen svara, de ska skita i att tro något om mig och sedan sätta mig på plats. Nästa gång någon säger att du ska fråga en vuxen -fråga dig själv istället.
