Livet nu

Nu sover hon. Här sitter jag och skriver, dricker kaffe och förundras över hur livet bara blivit ett annat slags liv. Mitt liv. Det där livet som jag så länge velat ha, men inte trodde jag någonsin skulle få. Vi var på bröllop för några veckor sen. På bästisens bröllop, tänka vad vuxna vi är nu, både hon och jag. Ändå känns det som vi är detsamma som alltid. Samma bästisar som ryktade hästar, bakade sandkakor och lekte fängelset. Träffade en "gammal bekant" på bröllopet också. Tänkte tillbaka på den tiden och insåg att det var exakt detta jag drömde om redan då, bara inte med honom. Jag behövde någon som förstår mig, någon med lika många egenheter och ovanor som jag, så att vi tillsammans kunde göra dem till färdigheter och vanor. Jag tycker vi lyckas ganska bra.

Norah blir stor snabbt nu. Hon luktar inte längre bebis, hon vill inte ligga och vaggas i famnen, hon vill stå upp, sitta i sin stol, äta riktig mat och säga riktiga ord (även om det än så länge bara låter aoooo och abuuuu). Hon luktar människa och värme nu, hon ser på mig med en annan blick, som om hon vill visa allt hon kan och imponera på mig. Hon lyckas varje gång. Jag vill så gärna stanna tiden, samtidigt som jag inte kan vänta tills hon visar mig ännu mer av de fantastiska egenskaper och färdigheter hon har. Att vara mamma är verkligen så fantastiskt, skräckinjagande, oroligt, underbart och kärleksfullt. Man möter varje dag med lika mycket nyfikenhet och glädje som man möter den med oro och trötthet.

Snart slutar fina Fru jobbet för ikväll. Sitt nya fantastiska jobb. Hon säger att hon är glad över att gå dit, att hon trivs, det gör mig varm. Jag vill att alla ska känna på samma sätt som jag gör när jag går till mitt jobb (som jag faktiskt saknar en del trots allt), glädje, energi och tacksamhet. Jag har världens bästa jobb, både nu som mamma och om ett år när jag börjar som förskolelärare igen.

På lördag ska vi hälsa på min gamla VFU lärare Norah och jag. Tänk vad mycket jag lärt mig och vad jag vuxit sen jag träffade henne första gången precis i början på utbildningen då allt bara var stort och nytt. De bästa knepen, aktiviteterna och råden har jag fått från henne, det är så trevligt att hålla kontakten!

Nu vaknar Norah, för tredje gången sen jag började skriva. Så kan det vara ibland. Det är ändå nästan för tyst här hemma, lika bra att gå inte och mysa lite hos henne, ge henne nappen och stoppa om henne. Ta hand om er!