Min dotter och jag

Här är vi nu, min dotter och jag. dagarna går verkligen i ett och jag hinner inte med. Samtidigt finns en tristess över att de flesta dagar ser likadana ut. Jag går upp, en gång mitt i natten för att mata, en gång för att ta med Norah in till vår säng i hopp om att hon sover en timme till om hon bara får vara med oss. Sen blir klockan sju, kanske halv åtta, då är det dags att gå upp. Göra frukost, gröt, smörgås, fixa kaffe. Är Fru ledig så äter vi kanske tillsammans, annars är det vi. Min dotter och jag. Sen är det "tand"borstning, blöjbyte, leksaker och tröstande. Vi ger katrinplommon för magen, jag lagar mat till mig och till henne, matlåda till Fru. Sen fortsätter det med bjöjbyten, matning och promenad. Kvällen slutar med att alla leksaker ska in igen, disken fixas och Norah får sina "tänder" borstade igen. Det blir ännu en matning, läsning, sång och godnatt. Hon somnar och jag lägger mig, i väntan på nästa dag. Livet är på något sätt underbart och skräckfyllt på samma sätt. Det är perfekt och jättekul, samtidigt som det är kaotiskt och rent av tråkigt!

Jag känner mig ändå stolt över mig själv, och över oss. Jag har fixat amningen så länge som jag ville. Vi lagar egen mat som Norah älskar. Vi har jättefina rutiner och en fantastiskt glad och lätt dotter som nästan aldrig gråter hysteriskt eller protesterar högljutt. Hon är frisk nästan jämt och på bra humör nästan hela dagarna. Hon somnar själv och vaknar inte mer än någon gång per natt längre. Under dagarna som vi umgås hon och jag, så hinner jag med hemmet, djuren och mig själv, i alla fall det som är nödvändigt.

Nu är det matdags. Tänkte skrivit mer, men det är annat som går före nu. Ta hand om er!