Min stora kärlek

Nu var det länge sen sist. Jag har inte riktigt haft tid att skriva även om inspirationen ofta funnits. Hälften av det jag tänkt skriva har försvunnit från mina tankar, men ville ändå ge det ett försök. Vi har det ganska bra. Det är stressigt bitvis och kan ibland kännas tungt, men ofta känns det bra och mysigt och fint! Igår ammade jag för sista gången. Det var väldigt känslosamt och jag fällde några tårar, men det känns ändå okej. Jag känner att vi har gjort färdigt det nu, att det byts ut mot annat som blivit viktigare för Norah. Tiden går så fort, tror det är det som gör att jag haft svårt att släppa taget om amningen. Norah blir så stor. Hon vill göra saker själv nu. Hålla flaskan själv, sitta och leka själv. Hon vill absolut inte ligga i famnen och sova, eller ens mysa om hon måste ligga ner. Det ska stå och sittas jämt. Ibland kan jag fortfarande slås av någon slags uppenbarelse-tanke, liksom "Hon är verkligen här". Som om det fortfarande inte landat i mig att hon är vår. Ibland försöker jag komma ihåg hur det kändes, precis efter förlossningen, dagarna på BB. Det är en stor sorg i mig att jag inte riktigt kan fånga den där känslan och behålla den. Jag minns knappt doften längre, av nyfödd bebis. Minns inte sparkarna i magen eller värkarnas smärta. Är det verkligen normalt, att man glömmer allt?! Jag vill ju så gärna minnas, men när jag ser på foton och filmer i datorn nu känns det inte som jag. Bebisen känns inte som henne. Fast jag ju vet att det är vi!

Jag bekymrar mig fortfarande över allt, men tycker det börjar bli lättare att släppa taget ibland och bara låta saker ske. Rädslan och ångesten på nätterna har lättat något, kanske för att Norah sover så oroligt just nu så att jag springer ut och in i hennes rum ständigt. Jag hinner ofta precis somna om innan hon vaknar igen. Ibland gnäller hon bara lite och somnar sedan direkt, men ofta så skriker hon tills man kommer in. Klappar lite, stoppar om och ger nappen. Vissa nätter är jag inne hos henne 10-15 gånger. Då känns det som om jag lika gärna kunde strunta i att sova alls! På dagarna är hon i alla fall samma Norah som tidigare. Glad för det mesta, hungrig på mat och äventyr, orädd och nyfiken, bara en av mammorna finns med. På babysimmet är jag så stolt över henne. Sist skulle vi låta bebisarna hoppa från kanten och doppa hela sig under vatten. Målet var att de sedan själva skulle söka sig tillbaka till kanten och vilja upp. Norah var så glad att hon skrattade. Till och med när hon fick hela huvudet under ytan och en kallsup på det, så ville hon bara upp och i igen. Glädjen av att se hur hon utforskar och njuter gör att hela min värld bara fylls av lycka!

Med familjen som helhet är det ganska bra också. Fina Fru stressar en del på jobbet och det blir inte mycket sömn och mystid för någon av oss. Vi klarar oss ändå bra. Vi har varandra och jag börjar mer och mer inse att vi nog inte ska jämföra vårat liv med någon annans. Det funkar inte riktig så. Den strukturen och den ordningen vi har på vårat liv duger bra för oss. Den funkar för det mesta och gör att vi håller ihop. Ibland känns det som totalt kaos, men det rättar alltid till sig bara vi får några minuter tillsammans. Vi påminns om vad som är viktigt. Andas ett tag och sedan rullar livet på. Dagarna för mig går åt till matlagning åt oss alla. det tar mycket tid och planering med är väldigt roligt. Norah testar massa nya grejer och älskar nästan allt hon smakat. Jag försöker se till att vi mammor får i oss bra mat också. Jag fyller frysen med matlådor till frus jobb och till de dagar då jag inte hinner laga. Resten av dagarna ägnar jag åt Norah och djuren. Vi tar promenader med barnvagn och hund, myser med katterna och försöker hålla lite städat och hårfritt trots våra fyrfota familjemedlemmar. Nu när jag fått rutin på allt så går det lätt och enkelt och tar inte alls samma energi längre. Nu sover Norah. Ikväll ska vi hämta Fru på jobbet så hinner de två säga hej till varandra innan natten. Nästa helg är vi äntligen lediga tillsammans alla tre utan några som helst planer. Då hoppas vi på mycket familjemys och lite lugn och ro till att vila!

Ta hand om er så hörs vi snart igen!