Om mig

Mitt foto
Det verkar så kallt utanför fönstret, stannar inne och bloggar istället... Här finns mina tankar och känslor i en sammanfattning. Vet inte riktigt hur intressant det är att läsa, men jag behöver skriva och detta verkade som en nice plats att göra det på. Lever för ordet, musiken och kärleken, för mina barn och min familj. Bor med min fina fru Elin, våra två barn och katten Alfons. Dessa diverse funderingar som gör livet flerfärgat men spännande skriver jag om i bloggen.

onsdag 24 september 2014

Guide till adpotionen...

Suck!
Det finns verkligen ingen mall för hur denna adoptionen ska gå till. Det känns som hur många papper man än lämnar in har man ändå missat något. För er som undrar och vill veta så går det alltså till såhär:

Innan barnet är fött kan man påbörja faderskapsutredningen så den blir nerlagt. Till detta behöver du ett intyg från din klinik där det står att du och din partner har gemensamt varit på kliniken vid det datumet barnet blev till och gjort assisterad befruktning. Sedan tar du kontakt med familjerätten som kallar den biologiska mamman på samtal där man får skriva under och berätta att man inte haft samlag med någon man under tiden då barnet kan ha blivit till. Du behöver då ha med dig intyg från kliniken och legitimation.

Efter detta väntar man tills barnet blivit fött. Sedan meddelar man personnummer, vikt och längd, samt namn på barnet om det är bestämt. Efter detta tar det någon vecka, faderskapsutredningen läggs ned i Tingsrätten och detta meddelas dig via familjerätten.

Då är det dags att lämna in nya papper till tingsrätten. Här behöver du blanketten som heter "Tillstånd att antaga adoptivbarn". Den hittar du på socialstyrelsens sida (eller genom att googla). Där ska du och din partner skriva under på att ni vill att denna adoption ska ske samt motivera detta. Motivationen är väl oftast "självklar" men man måste ändå vara väldigt tydlig och skriva ex. Vi är gifta och lever som en familj. Vi vill att vår son/dotter ska ha samma trygghet som andra barn med två vårdnadshavare. Vi delar lika på föräldraskap och uppfostran... Du måste också ha personbevis för den som ska adoptera samt för barnet. Dessa beställer du på skatteverket med e-legitimation eller utan (men då får du hem papper att skriva under, så det tar längre tid). Det finns speciella personbevis för adoptant och adoptivbarn. Du behöver också skriva ett extra papper där vårdnadshavaren (biologiska mamman) uttrycker sitt samtycke för att adoptionen ska ske genom att formulera några enkla rader och skriva under. Ex: Jag NN samtycker till att NN ska få adoptera NN och delta i hennes uppfostran och dela lika med mig i föräldraskapet.

Nu åker ni till tingsrätten. Det hela kostar 900kr och går att betala med kort där. Du lämnar alla papper. Se till att allt är underskrivet. Om du får en person som håller i ert mål redan där så är det bra. Då kan ni kontakta varandra om det uppstår frågor. Senare får just ert mål ett nr så du kan följa det lättare.

Sen hör du av dig till familjerätten igen. Där ska ni nu på samtal för att familjerätten ska ge ett uttalande i socialnämnden som sedan genom tingsrätten beslutar om adoptionen ska genomföras. På familjerätten samtalar ni tillsammans med en handläggare där. Hen pratar också med er var och en för sig. Ibland görs även hembesök och/eller samtal med er familj/vänner/släktingar. Om barnen är äldre så genomförs barnsamtal, men det är ju inte aktuellt här. Vi fick sammanlagt sitta ca 5 timmar uppdelat på två tillfällen. Man får berätta om allt från hur ens uppväxt varit, vad man har för kontakt med föräldrar/syskon och vad man jobbar med till hur man träffades, vad man bråkar om oftast, hur man hanterar konflikter och hur man ser på föräldraskapet. Vissa frågor blir väldigt privata och ganska jobbiga, men allt det man pratar om skrivs inte med i utlåtandet sedan. Handläggaren skriver bara det som är absolut nödvändigt för att socialstyrelsen ska få en korrekt bild av er. Barnet kan med fördel vara med så handläggaren ser er som en familj. Vi tog också med lite foton från vår dotters första tid tillsammans med oss för att ge en känsla av vilka vi är och hur vi har det.

Sen väntar man... antar jag... och hoppas på det bästa...Här är vi nu. Tänk att det ska vara en sån kamp och ta sån tid bara för att vår familj inte ser exakt ut som andras. Ibland känner man sig som de enda samkönade föräldrarna i Sverige, men jag vet ju att det inte är så...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar